Tack Ban Kok Muang, Isaan, Thailand

24 januari Upp i ottan igen som vanligt (om man lägger sig 22 så funkar det ju perfekt) kl 7 gick en sväng på marknaden som varit igång redan 1½ timme, dit går alla i byn och handlar det de behöver för dagen.  Man lagar inte mycket mat hemma utan man köper färdig mat som någon lagat på ”natten” och paketerar i små påsar, någon säljer kokta ägg, någon säljer nudelsoppa, någon säljer rissoppa, någon grillar grillspett eller annat, flera säljer frukt – allt är egenodlat eller egentillverkat eller bytt. Pranees bror lagar mat och säljer och han får grönsaker av Pranee osv. Varför skall alla koka soppa om en kan göra det och varför skall alla laga mat i sitt eget kök om en gör det. Man äter inte måltider på samma sätt som vi utan man tar sig något litet att äta när man känner för det, sitter där man sitter andra kan göra annat bredvid. Det finns nudelställen lite varstans i byn, det är en fru som sköter detta i sitt hus ute på gårdsplanen, en STOR djup tallrik (det är mer gryta än soppa) nudlar lite grönsaker och lite kött kostar 20 Bath dvs. 4kronor och 50 öre. 

Vandrande restaurang

Idag skulle Krister och Pranee in till närmsta stad och göra en del bankärenden och annat och vi följde med, strosade runt och spanade in läget men saknade redan lugnet i byn (hur skall det gå när vi efter detta skall åka till Saigon?) På eftermiddagen cyklade vi en lång runda på landsbygden och kom in i småbyar som såg ut att undra vad detta var för falanger som cyklat vilse (på små thai-cyklar).

På kvällen gick vi på en restaurang och åt något som vi tidigare sett i både Laos och Thailand. Mitt på bordet placerar man en ”lerbutta” med glödande kol och över en aluminiumform, på den steker man kött samtidigt som man kokar grönsaker och nudlar i ”vallgraven” sen dippar man det i en chilisås, dvs. thailändarna dippar vi stänker lite ovanpå allt ihop. 

 Dit körde vi på moppe, jag bakpå Hans, Pranee OCH Mjo (brorsbarn) bakpå Krister, här är det vanligt att hela familjen åker på en moppe - att de är fyra personer på en moppe är fullt normalt, inte alla har ljuset på även om det är mörkt, ingen har hjälm här i denna by.  Vår moppe var en gammal skranglig sak kass koppling och ingen frambroms – nervöst får jag säga men hem kom vi och trevligt var det.

Onsdagen 25  På morgonen  till marknaden som vanligt. I går sköts det tre skott (typ nyårssmällare) då en bybo, 100 år och 10 månader, dött under natten. Mannen skall begravas på lördag men från dödsfallet till begravningen hälsar alla i byn på i den dödes hus någon eller flera gånger, där är det mottagning hela dagen och kvällen varje dag. Alla den dödes släktingar är där och man hälsar på Thai-vis på alla anhöriga och gör en ceremoni vid Budda-altaret med rökelse och böjningar, man visar respekt och vördnad. Så fotograferas man tillsammans med alla blommorna. Sedan tar maten vid på samma sätt som vanligt, man har med sig något och sedan öser de in mat i massor. De själva dricker vatten eller Cola men eftersom de visste (!) att danskar drack öl på morgonen (!) så skulle vi ha det (kl 10 på fm). Alla var glada och hälsade på alla, kom och pratade med oss, de få som kunde engelska. Att vi var där var fullständigt naturligt eftersom vi var gäster i byn.



Framför Budda-begravnings-altaret



Alla anhöriga hjälptes åt med mat disk och annat. Det finns tre alkisar i byn och även de fick komma dit förstås men de fick sitta bakom huset. Vi kan prata om att vi har social trygghet i vårt land - men vi har sett och upplevt vad social trygghet betyder ur ett annat perspektiv.  Full av respekt och vördnad för detta folket.

Begravningsmiddag (klockan 10 på förmiddagen Hans och Pranee

Klockan 18 idag kommer en VAN och hämtar oss för att köra oss in till Bangkoks flygplats för i morgon bitti åker vi till Saigon (Ho Chi Ming City). Det första jag skall leta upp är en tandläkare eftersom jag i eftermiddags bet av en stor kindtandshörna – undrar hur det skall gå? Med många känslor lämnar vi byn: Ban Kok Muang. På dessa få dagar tror jag att vi har upplevt mer än vad jag tror de flesta gör kanske under flera månader årligen på vanliga turist-ställen i Thailand. 



Krister och Pranees hus



Silketpuppor Jaj Sa i huset vi lånade



Såhär kan man bo i byn



Och såhär kan husen se ut