Luang Prabang - Vientiane

21/1 09.00 avgick våran VIP-buss som skulle ta oss över Laos högsta berg 2.819 meter över havet för att sedan ta oss vidare till Vientiane – huvudstaden i Laos. Vägen slingrade sig uppför vackra berg och storslagen natur, med vägens beskaffenhet är det lite si och så (men det skulle bli värre).

I bergen bor Hmongfolket som är en folkgrupp som ingen tycks bry sig om. Värre misär har jag aldrig sett. De bodde i bergen i små byar som byggs upp längs vägen, dvs på de få metrarna som var mellan vägen och stupet rakt ner i ravinen, boendet (skjulen) var en meter från vägen och husen var ofta på pålar på baksidan – mer plats fanns inte. Framför ”husen” eller på vägen satt, gick, låg små barn från 2 år och uppåt ev. passade av syskon som var ett par år äldre, där dundrade den stora bussen förbi bara ett par meter från barnen. Att de inte blev överkörda eller trillade ner för stupet är mig en gåta. Halmtak och ”halmväggar” och annat bråte var husen byggda av, höns, grisar och en och annan ko gick hur som helst på gårdsplanen. Vi körde föresten på en ko som vägra flytta på sig. En skärm blev bucklig hur det gick med kon vet ingen.

 Resan var 42 mil och det tog 11 timmar. Tröttsamt blev det i slutet men vi är glada att vi gjorde den och inte flög som också var ett alternativ. Framme i Vientiane skulle vi sova över natten bara för att i morgon ta oss över gränsen för att åka till Krister och Pranee. Bussen släppte av oss mitt i city och vi fixade ett boende på ett Guesthouse, trevliga och snälla tog reda på var vår buss skulle gå ifrån och beställde fram en tuk-tuk som hämtar oss i morgonbitti. Orkade bara gå ett par kvarter och intog fastfood vid ett gatuhak – det godaste vi ätit i Laos kostade 25 kronor för oss båda.