|
torghandel |
Fredag
den 22 till måndag 25 januari 2016
Smidigt och lätt flög vi till Bangkok mindre flygplats Don
Muang tre timmars mellanrum till nästa plan som tog oss till Buriram
som ligger norr om Krister och Pranees by. Trevligt att träffa dem
igen, två år sedan sist och då var det helt kort. Krister och
Pranee bor i en liten by, Ban Kok Muang, i östra Thailand, bara två mil från
gränsen till Kambodja. Här känns det som väldigt old fashion
genuint Thailand. I byn lever man ett, på sitt sätt, enkelt liv.
Den som har mycket delar med sig av den som har mindre, den som
behöver hjälp får hjälp av den som kan ge. Det finns inga
försäkringar ingen åldringsvård inga andra sociala inrättningar
mer än ett dagis. Det finns en bank i byn, den har öppet en
eftermiddag i månaden. Man går och lägger sig med mörkret och
stiger upp när tuppen gal och har man missat tuppen (vilket måste
vara omöjligt enligt min mening - det finns många i byn) så sätter
bychefen igång sin högtalare och varje morgon klockan 6 vrålar
först musik ut sedan berättar han lite vad som hänt och vad som
kommer att hända den dagen. Bychefen är förtroendevald och
bestämmer det mesta. Varje morgon vid 6-tiden går man till torget
och antingen säljer det man odlat, lagat eller bakat eller så byter
mot något annat- Pranee brukar byta lite grönsaker med sin bror som
lagar mat och säljer i små påsar. Pranee och Krister har, för trakten, stora
odlingar där de odlar allt möjligt grönsaker, örter, frukt
vattenmeloner ris – Pranee älskar att odla och har ständigt nya
projekt på gång. De har många ankor där och äggen säljs på
marknaden. De har en ”förman” som bor på marken hjälper dem
med allt. Två gånger dessa dagar var vi i templet, och upplevde
deras buddistiske ceremoni med munkar – alltid lika intressant –
man känner sig alltid välkommen – sen äter alla (munkarna först)
tillsammans av den mat alla, efter förmåga, släpat med sig upp
till templet, det som blir över kan man ta med sig hem den som vill
och behöver – praktiskt alla får mat i byn.
Under den tid vi var i byn kom det in en kallfront från Kina och som lägst hade vi 12 grader, Thailändarna frös hade täckjackor och mössa och vevade in sig i allt möjligt - vi huttrade i våra tunna sommarkläder
|
Tempelceremoni |
|
Krister Pranee och deras bil |
|
Pranee där hon trivs bäst |
|
. |
|
Titta på min vattenmelonodling |
|
"monsterbilen" som de kör i odlingarna med |
|
byns skola |
|
Hans hjälper till att plantera citronträd |
|
Kvällsmat en dag |
|
templet |
|
en vattenreningsmaskin Krister köpt
den sitter på utsidan av deras tomt och
alla kan köpa rent dricksvatten för
nästan ingenting |
|
bygata |
|
frusna personer (Pranees syster i rosa) |
|
12 grader - tidig morgonmarknad |
|
kontraster - såhär bor någon |
|
...såhär bor någon |
|
dagis bygger ut |
Måndag
25 januari 2016. Vi tog bussen från
grannbyn till Bangkok 4 timmar ca – helt okej mycket att titta på
osv. Kom fram till Bangkok busstation och utsattes genast för ett
försök till lurendrejeri, en man undrade om vi behövde taxi och
det behövde vi ju – hur mycket kostar det in till BKK då? -
550bath sa han (115 kr ca) – då kör du med taxameter sa jag
nejnej det blir billigare utan...........okej men nu har jag varit
med om detta förut så vi vägrade, stod i en organiserad kö högst
5 minuter och hoppade in i en taxi med taxameter och summan blev fram
till hotellet 138 bath - visserligen fick vi guida honom med
Hans-Eriks GPS den sista biten men åt det hade vi bara roligt – vi
viftade än hit än dit, taximannen kunde inte engelska. Billigt
hotell vid järnvägsstationen då vi imorgon skall åka tåg till
Malaysia en tågresa på 24 timmar med sovvagn.
Tisdag
26 januari 2016. Tåget var okej och
vi upplevde mycket på denna resa sov faktiskt ganska bra. Spännande
att se skiftningarna efter hand. Tiden gick mycket fort.
|
På Centralstationen i Bangkok |
Onsdag
27 januari 2016. På förmiddagen
rullade vi in i Malaysia och skillnaden var genast mycket stor.
Renare och bättre hus än i Thailand (fast mindre bilar,
Thailändarna älskar stora Ranch Rovers) Efter lunch var vi framme
vid målet Butterwoth utanför Penang. Därifrån skulle vi ta en
buss till Cameron Highland (bergstrakter i Malaysia) men den sista
bussen hade redan gått. Shit, vi fick ta en buss söderut till Oboh
en större stad i rätt riktning – jag visste att det därifrån
gick bussar till Cameron Highland jag hade också för mig att den
sista bussen upp till bergen (en resa på ca 3 timmar) avgick kl 18.
Vi rullade in på busstationen 17.40 och rusade runt efter en som
sålde rätt biljett till rätt ställe – det finns massor av folk
som säljer biljetter men till olika ställen, en snäll man visade
oss och vi kom med bussen, som inte var i det bästa skick men vad
kan man begära i den sena timmen. Färden upp över bergen var helt
magiskt fantastisk --- till det blev mörkt det vill säga sen var
det inte lika roligt. Det kändes lite som att köra motorcykel över
ett alp-pass i Dolomiterna. Kom fram till vår destination Tamah Rata
och vårt pensionat och mötes av en supervänlig människa som
visade oss till rätta. Vi hann gå ner till byn och ta oss en
välförtjänt pilsner sen stupade vi i säng. Imorgon skall vi ut på
en djungelvandring bl.a.
|
bussen vi åkte upp i bergen med |
Torsdag
28 januari 2016 Upp i ottan. Efter
frukost kom jeepen och hämtade oss, det var ett äldre par från
Tokyo, en amerikansk tjej, ett ungt par från England och vi, för en
heldag på olika strapatser. Först ett tempel (det är inte bara
muslimer här i Malaysia) Sedan åkte vi ut till te-odlingarna –
det är helt optimalt väder här för te-odlingar, det regnar något
varje dag, sluttningarna är klädda utav teplantor så grönt och
vackert så det var helt otroligt. Intressant att höra guiden
berätta om hur de olika generationer odlare som funnits där i denna
bergstrakt utvecklats med åren. Te är inte bara te har man ju nu
förstått. Vi åkte sedan upp på otroligt dålig väg till den
högsta toppen som har ”bilväg” på Cameron Highlands. Dimman
ligger ofta tät här och det regnar 5 dagar av 6 men vi hade tur och
molnen skingrade sig plötsligt och dimman kom och gick så vi fick
en fin tur där uppe. Sedan började vi vår djungelvandring med en
bergsguide som älskade sin djungel och sitt berg. Han var helt
otroligt duktig och berättade om allt i naturen med en stor kunskap
och inlevelse. Vi vandrade på stigar som knappt var stigar i gyttja
och hala rötter allt dröp av fukt och mossa, blommor fågelljud och
känslan att gå där i naturen där inget har förändrats på
tusentals tusentals år var helt otrolig, det var tyst förutom
fågelljuden det var lagom kallt och fuktigt --- när jag gick där
tänkte jag att denna vandring var värd hela resan (hittills iaf).
Sedan åkte vi till jordgubbsodlare vilket det finns gott om här
uppe, intressant att se hur de löst odlingssättet, inga krökta
ryggar, rena fina bär. Ett museum har de byggt upp här som vi
besökte – hur det för bara kort tid sedan var en nästan
otillgänglig bergstrakt med byar med farmare som odlade te. På
kvällen en supergod middag på en indisk restaurang – jammiiii va
gott. Imorgon bär det av ner för bergen och till Penang
|
te |
|
. |
|
. |
|
guiden demonstrerar hur det går till
att klippa te-plantorna |
|
te-plockare |
|
dimman skingrar sig plötsligt |
|
"vägen" upp i berget |
|
Lägg till bildtext |
|
Bergsguiden berättar |
|
djungel |
Hade fler bilder med fjärilar växter och blommor men nu kommer de inte fram.