Nordvall på språng: Äventyr i Kambodja Battambang

Över gränsen och Battambang

Lördagen den 1 februari 2014. Familjen åkte hem och det kändes sorligt – vi har levt så nära och intensivt i två veckor så det kändes verkligen ledsamt att de åkte. Sista natten i Ban Phe flyttade Krister och Pranee in då de kommit för att hälsa på oss och för att skjutsa oss, på deras väg hem igen, till gränsstationen Thailand/Kambodja, en resa på 4 timmar. En trevlig resa med trevligt sällskap. Vid gränsstationen var det en jäkla röra med VISA-ansökning kontroller, köer, köer och åter kontroller. Vi hade blivit varnade att man lätt blev lurad där och att man skulle göra si och så både för att undvika köer och för att inte bli lurad. När vi kom dit fattade vi ingenting vi bara följde en man som hade uniform på sig och möte oss ute på parkeringen (!) bara det gjorde oss väldigt vaksamma – men vad skall man göra ???? Vi fick tillbaka våra pass med VISA i och några stämplar och så pratade han en massa på bruten engelska som vi inte fattade, vi fick även kryssa i ett papper vart vi skulle och om vi skulle åka taxi buss eller annat, vi ville åka buss (vilket inte mannen gillade för det tog för lång tid tyckte han) och betalade för det. En annan uniform-man hämtade oss och vi fick gå till en annan kontroll, fingeravtryck och koll av visa. Sammanlagt tog denna procedur 2½ timme!!!! Irritationsnivån var ganska hög (hos mig). Står och väntar på en tuk-tuk som skall ta oss till en busstation och det kommer toviga barn och tigger. Efter en liten stund stannar tuk-tuken och en annan man kommer fram och säger att det inte går någon buss och att vi måste ta en taxi istället (en resa på 3 timmar) Jag vägrar och deklarerar att jag inte tänker flytta mig från tuk-tuken. De kör då till busstationen där kommer en annan uniform-man fram och säger samma sak – jag flyttar mig inte och är mycket arg, de talar om att eftersom det tog så lång tid i VISAprocessen så har sista bussen till Battanbang gått (alla andra verkade som de skulle åka till Siem Reiep) bestämt talar jag om både vad jag tyckte om dem och om detta j…..a landet och säger då att visst kan vi ta taxi men vi tänker inte betala, ordväxling sker och tillslut ber de oss betala vars 100 Bath extra (ca 20 kr) så skall de beställa en taxi – och det kunde vi ju gå med på. Taxin kommer och det blir ånyo ett väldigt dividerande och vi fattar att det handlar om pengar. Tillslut betalar någon uniform-man taximannen och vi far iväg. Efter ett tag tar han upp en dam och efter ett tag ringer telefonen och han gör en u-sväng och kör tillbaka till utgångsläget – varför vet vi inte. Iväg igen och han stannar och snackar med en kille på moped som vi sedan följer efter in i skumkvarter för att sätta mopeden och så hoppar han in. DÅ tänker vi: 1) de kommer att kräva oss på en massa pengar när vi kommer fram. 2) de kommer att köra oss ut i skogen och råna och mörda oss. Okej inget hände och efter ytterligare ett tag hoppade två käringar in – vi satt alltså 3 bak och 3 fram i en liten ranglig gammal taxibil och skumpade fram på något som skulle föreställa väg. Efter ett tag hoppade damerna av och taxin kör in i Battambang stad. Han kör oss direkt till vårt hotell och Hans som hållit en ganska stillsam profil hittills blir så glad av att han inte mördats och att han dessutom får sin väska med sig ger taxiföraren 5 dollar i dricks.

Söndagen den 2 februari 2014 Idag började vi med att gå in på apoteket då jag hade ett litet sår under en tå – tänkte att det kunde ju utvecklas till vad som helst om man inte är försiktig. Jag la upp foten på disken och vipps hade apotekaren klart för sig och en liten flaska fick jag, plåster och topz. I flaskan var det Jod och det använder (använde?) man ju när man skall operera så det tänkte jag var kanon. Sen hade vi då beställt en cykeltur med guide och klockan 10 for vi åstad på vars en mountenbike. Vi cyklade kors och tvärs i hela Battambangs kommun, vi åkte bambutåg se film i en timme, sisådär ganska kul. Vi besökte flera tempel och vi besökte fisksåstillverkning och rispappertillverkning (till matlagning) smakade supergoda vårrullar som lagades med dessa rispapper. Vi besökte även ett ställe som tillverkade ”stickyris” i bamburör. Dessa bamburör fylls med stickyrice och de blandar det med bönor ibland nötter fyller på med kokoskräm lägger det över grillen 2 timmar – väldigt gott se bild. Vi åkte även hem till guidens hem (hans blivande svärmors hem) där mötes vi av idel glada hälsningar och skratt – vi kunde inte prata med varandra för guiden gick in i huset och åt men det spelade ingen roll. Vi blev bjudna på något halvvarmt som var ganska äckligt, som typ kokt potatis i kokoskräm men det var bara att tugga och se glad ut. Vi blev sedan bjudna på vars ett glas isvatten, detta svalde vi också utan att veta var det kom ifrån. Hans sparkade fotboll med en liten kille i familjen som jublade och tjoade hela tiden. Längs med hela turen skrek barnen Halllåååå när de såg oss ”vitingar” många kom fram och glodde på oss. Inte förrän klockan 17 var vi hemma igen alltså 7 timmars cyklande i 38gradig värme – en prestation tycker jag. Det finns mycket fattigdom här i Kambodja och sopor och skit slängs överallt. På kvällen en trevlig restaurang med god mat, en förrätt, två huvudrätter, 2 öl, ett glas vin, en mineralvatten = 13 dollar. Det är billigt i Thailand men här är det billigare. Restaurangerna här håller mycket hög klass (de vi har varit på) jag har ju sett hur det ser ut i saluhallen men det får jag ta en annan gång.