Luang Prabang Laos

FRIDFULLT !!!!!  Laos öppnade sina gränser för turism först 1989 och livet här går i en långsammare takt än Thailand.

Staden Luang Prabang i norra Laos är inbäddad i en grön djungel. Redan från båten såg vi de palmkantade gatorna och franska kolonial-husen. Känslan är en slags blandning mellan Asien och någon idyllisk liten stad på franska Rivieran. Den långa Mekongfloden utgör en naturlig gräns mellan Thailand och Laos.

Kontrasterna länderna emellan är slående. Det överexponerade, färgstarka, kapitalistiska Thailand – och det blyga, stillsamma, socialistiska Laos. Här är det fattigare, långsammare och väldigt mycket lugnare.  Här finns inget hetsigt uteliv och ingen ”ständig underhållning”.  Det är både utegångsförbud och musikförbud i Luang Prabang efter klockan tolv på natten. Det mesta stänger redan vid tio. Gatorna är öde och inte en själ syns till. Elva tolv låser de porten till de flesta guesthouse så även vårt.  

 All tung lasttrafik är förbjuden i innerstaden och därför är det ovanligt säkert och bekvämt att gå och cykla runt här. Förutom en massa tempel och laotiska trähus är staden full av stiliga, vita gamla kolonialvillor med stora franska fönster. En av avenyerna slingrar sig längst floden Nam Khan som möter  Mekong och kantas av palmer, restauranger och kaféer.

                

Det är svårt att tro att vi befinner oss i ett av världens fattigaste länder. Det räcker dock att cykla utanför stadens gräns för att bli varse misären. Luang Prabang visar upp en lyckad fasad av välstånd, mycket tack vare bistånd landet fått från Unesco under senare år.

                                      

På nattmarknaden som början redan vid sju på kvällen är det väldigt billigt och allt håller förvånansvärt hög kvalitet. Inte mycket krimskrams alls. Vackra handgjorda silversmycken, handvävda överkast och väskor dock är det samma saker i många av stånden så det kan bli lite tjatigt.  Marknaden här skiljer sig avsevärt från nattmarknaden i Thailändska Chiang Mai, där prutande är lag och hysteri råder. Här är det en behaglig, lugn atmosfär, inga försäljare jagar en. Laotierna vi möter är vänliga, men lite blyga.

Idag har vi bara slappat, gått runt i stan och vandrat runt lite, strosat nere vid flodbädden som faktiskt består av fin sand”strand”på sina ställen.  När vi skulle äta middag blev det helt fel (de är ganska kassa på engelska) så Hans fick sin mat men inte jag, snällt satt jag och väntade länge och väl, inget hände – ojjjjjdåå den har jag glömt !!!! då hade redan Hans ätit upp hälften av sin mat och jag hunnit surna till så då ville jag inte någon mat. Gick till marknaden istället och köpte en stor grillad fisk för 18 kr. Köpt en t-shirt  18 kr ett par byxor till mig 90 kronor.. Vi har köpt bussbiljetter till Khon Kaen i Thailand där Krister och Pranee skall hämta oss på söndag. Vi har även varit och fått fotvård och massage (1 timmes massage 38 kronor) Denna staden trivs vi i.